Istället eller i stället? – Hur du ska tänka kring det omdebatterade uttrycket

Särskrivningar ligger ofta till grund för livlig debatt. Så är även fallet när det kommer till att välja mellan istället och i stället. Säkert känner du redan spontant att du favoriserar den ena varianten över den andra. Kanske “blåmarkerar” stavningsprogrammet alltid en av dem. Därför ska vi nu ta oss en närmare titt på uttrycket som tycks vara en sådan vattendelare.

Ska jag välja istället eller i stället när jag skriver?

Ponera följande scenario. Mona, 9 år, skriver till sin mamma att hon “valde ett äpple istället för en banan” och får genast en tillrättavisning. Mamman menar att det ska vara “ett äpple i stället för en banan”. Men vem har egentligen rätt?

Det enkla svaret är att båda har rätt eller att ingen har fel. Istället och i stället är helt enkelt utbytbara. Sedan finns ett lite mer invecklat svar, vilket är att begreppsvalet kan vara avhängigt av formalitet och i viss mån etikett.

Finns det någon skillnad på istället och i stället?

Istället och i stället anses med andra ord vara synonyma i de allra flesta sammanhang. Notera dock skillnaden på följande meningar: 

• Hon gick till affären istället/i stället för direkt hem efter skolan.
• Han parkerade sparkcykeln i stället.

Här handlar det inte om synonymer. I den andra meningen är betydelsen inte som i ”istället/i stället för” utan handlar om ett cykelställ. “I stället” har alltså i det här fallet en helt annan innebörd.

Hur har istället och i stället historiskt använts i svenska språket?

Språk är föränderligt och utvecklas med tidevarvet. Tänk bara på hur många nya ord som letar sig in i Svenska Akademiens ordlista varje år. I linje med ett skiftande språkbruk, är det generella antagandet att ett uttryck tenderar bli hopskrivet i takt med användningsfrekvens. Enkelt sagt hur vanligt det blir.

På så vis har även istället letat sig in som en godkänd stavningsvariant i det svenska språket. Fortfarande är dock i stället enligt vissa att föredra, av anledningar vi ska gå in på. Men så länge man är konsekvent i sin stavning är det okej att använda endera av dem.

Att istället blivit en allt vanligare och numera fullt godkänd stavning kan i en historisk kontext spåras tillbaka till 1900-talets stavningsreform. Reformen var ett led i att förenkla och modernisera det svenska skriftspråket. Varianten i stället kan alltså anses vara en något ålderdomligare variant. Ett intryck som möjligen förstärkts av att en äldre generation ofta föredrar just varianten i stället. På så vis fortsätter det att betecknas som mer formellt. Till och med vissa stavningsprogram är av åsikten att i stället är mer högtravande.

Varför har stavningen istället blivit allt vanligare?

Bland en yngre skara kan vi ana en annan utveckling. SMS-förkortningar har kommit att bli mycket vanliga bland ungdomar  – här kan ett par, tre bokstäver ersätta hela meningar. Måhända går det att länkas till utvecklingen av ett brukligare istället snarare än i stället. Nuförtiden ska det gå snabbt att kommunicera och det lämnas inget utrymme för omständliga formaliteter. Att det är en generationsfråga är således en tolkning. 

En allmänt utbredd aversion mot gemene särskrivningar kan vara en annan. Dock finns fortfarande ett övertygande argument till varför i stället trots allt anses vara något mer stilenligt.

Istället eller i stället – är ett alternativ mer korrekt?

Även Språkrådet menar visserligen att det går att skriva på båda sätten – men skiljer trots allt uttrycken åt. Eftersom betoningen ligger på stället, är deras gängse rekommendation att skriva det som just i stället. När det kommer till flerledade ord och uttryck som har både en sammansatt och en särskriven variant, menar de fortsättningsvis att man i regel ska hålla sig till den särskrivna. 

Återigen gäller då att vara konsekvent med den regeln genom hela texten. Har man börjat skriva i stället råder även i dag och framför allt (och så vidare). Samtidigt påpekas att stilskillnaden i vår samtid någonstans är ytterst liten. Vilken variant av istället eller i stället man håller sig till är i grund och botten upp till var och en att bestämma.