Regeringen vill tillåta uranbrytning i Sverige från 2026 – detta står på spel

Efter flera år av tystnad väcker regeringen återigen liv i den laddade frågan om uranbrytning i Sverige. Om förslaget går igenom hävs förbudet från 2018, vilket betyder att företag från och med den 1 januari 2026 kan börja leta efter och bryta uran – en resurstillgång som både skapar förhoppningar och väcker oro.

Men regeringen stannar inte där. I nästa steg vill man även avskaffa det så kallade kommunala vetot, vilket i praktiken skulle innebära att lokala samhällen får mindre makt att stoppa planerade gruvprojekt.

Hur hamnade vi här?

Sverige tillät uranprospektering fram till 2018, men någon storskalig brytning kom aldrig igång. Protester från lokalsamhällen och oro för radioaktivt avfall och miljöförstöring ledde till förbudet, som blev en viktig symbolfråga i miljöpolitiken.

Men sedan dess har energiläget förändrats – både i Sverige och internationellt. Med ökade krav på stabil och fossilfri energi vill regeringen nu åter öppna dörren till en råvara som kan bli central i framtidens energiförsörjning.

Vad regeringen nu föreslår

Från 2026 ska företag kunna ansöka om att åter bryta uran. Samtidigt vill regeringen ändra hur uran klassificeras, vilket skulle ta bort kommunernas möjlighet att säga nej. Syftet är att säkra inhemsk uranförsörjning i takt med att nya kärnkraftverk planeras.

Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari menar att detta är en nödvändig pusselbit för att nå en stabil framtida energimix.

Men motståndet är starkt

• Socialdemokraterna är öppna för uran som biprodukt vid annan gruvdrift men motsätter sig rena urangruvor.
• Miljöpartiet säger nej helt och hållet och varnar för stora risker för både människor och natur.
• Lokala initiativ och miljörörelsen fruktar framför allt för vattenföroreningar, hot mot rennäring och kulturmiljöer samt långlivade restprodukter från gruvdriften.

Vad står egentligen på spel?

Beslutet berör flera olika nivåer:

• Energiförsörjning: Uran är nödvändigt för en eventuell satsning på utbyggd kärnkraft.
• Kommunalt självbestämmande: Ett avskaffat veto kan ta bort den sista lokala möjligheten att säga nej.
• Miljörisker: Operationer av detta slag är globalt förknippade med svåra saneringsfrågor.
• Gruvindustrin: Nya möjligheter kan locka såväl svenska som internationella aktörer.

Blicken utåt

I länder som Australien och Kanada har uran länge varit en viktig exportvara, och de har utvecklat strikta kontrollmekanismer. Om Sverige väljer samma väg kan landet bli en av få producenter i Europa – något som i tider av energikris blir strategiskt intressant för hela EU.

Så ser för- och nackdelarna ut

Argumenten för:

• Minskad import och större självförsörjning.
• Möjlighet att bygga ut kärnkraften med egen råvara.
• Nya arbetstillfällen, särskilt i glesbygden.

Argumenten emot:

• Risk för miljöförstöring och långlivat radioaktivt avfall.
• Konflikter mellan staten och lokalbefolkningen.
• Risk för höga framtida saneringskostnader.
• Förlust av kommunernas demokratiska inflytande.

En stridsfråga på väg mot riksdagen

I grund och botten handlar det om ett vägval: ska Sverige prioritera energisäkerhet genom uranbrytning, eller skydda miljö och det lokala självstyret? Regeringen ser satsningen som en nyckel för framtiden, men oppositionen och miljörörelsen samlar redan motstånd. När frågan väl når riksdagen lär striden bli en av de mest laddade i svensk energipolitik på länge.

Vill du att jag även utvecklar en tydlig guide om ”Så påverkas du som kommuninvånare”, där vi bryter ner dina rättigheter och möjligheter om uranbrytning tillåts i ditt område?